Nu är jag tillbaka, det var ett tag sedan jag postade ett inlägg, men så kan det bli när livet kommer emellan. Något ni känner igen? 

Jag har en väldigt stark förmåga att lyssna inåt och följa känslan, i något för mig som känns riktigt bra. Eftersom jag nu alltid gör det, så känner jag att detta är något som behövs för att komma vidare i just där jag befinner mig.  Rent personlighetsutvecklings syfte, att möta en rädsla.

Möter du inte dina rädslor så står du kvar och stampar på samma ställe! 

När du släpper taget om det som hindrar dig, så kommer flödet igång. Om en rädsla ligger djupt, så tar det mer energi att ta sig igenom den. Man kan behöva terapi hjälp eller att man går en självutvecklings kurs el liknande. För att dem rätta verktygen el nycklarna för att komma vidare, sen ibland kan det helt enkelt vara så att man behöver gå den hårda vägen för att komma vidare. Man springer in med huvudet i den berömda väggen några gånger innan man förstår vad som krävs. Själv har jag varit där två gånger tidigare i mitt liv, så ja jag vet hur det känns och jag vet vad som krävs för att gå vidare.

Så som jag upplever det och hör från klienter, så är det vi kreativa människor som har lätt för att gå emot “väggen”. Det är vi med öppet sinne som tar in allt vi ser, hör och känner. Vi kan inte stänga av el stänga ner riktigt utan har det med oss, sen har vi svårt att sortera. Kan även vara så att många öppnar upp sin kreativa sida vid en utbrändhet. Man har gått med den och visste inte att den fanns…

För mig har alltid det kreativa varit med mig, men märker tydligt att det försvinner lite när man är under en period av mer stress el händelserik bara. Jag har ju förutom min stickning och virkning en annan kreativ sida och det är att skriva.

Har du följt mig innan och läst mina blogginlägg, så vet du att jag har påbörjat en bok. Den kommer så småningom 🙂 men vilket årtionde vet jag dock inte. 

Så om du befinner dig i vägskälet och vet inte vilken väg du ska ta, så gå den som känns mest rätt inom dig. Följ din inre kompass och var inte rädd för utmaningarna, för dem kommer oavsett vilken väg du väljer. Det lovar jag dig, oftast lever man i en falsk trygghet, som ändå ger utmaningar.

På återseende!!!

Kram Nettan