Jag tänker nu fortsätta där jag slutade i förra inlägget. 

Att orka dag efter dag, när orken inte fanns var i sig ett heltidsjobb. Vissa dagar var ju värre än vanligt. Denna postcovid var väldigt fluktuerande. Jag har även Fatigue som är sjukdoms associerade trötthet, så vissa dagar är mer trötthet än andra. 

Hur kan man leva med trötthet o hur klarar man gå vidare, är väldigt många som frågar sig.

I mitt fall så handlade om att gå vidare, jag la mina sjukdomar i fack. Och tänkte att ” jag är INTE mina diagnoser” . Jag är Nettan som drabbats av dessa diagnoser “. 

Jag har jobbat med mina diagnoser hela tiden, trots att jag ibland kände att jag jobbade emot.

Det är en balansgång, för du måste tänja på dina gränser. Precis som du tänjer på gymmet. Man måste pressa lite till, för att komma ett steg ytterligare framåt. 

Ibland tog jag två steg framåt och tre tillbaka.

Att jobba med sina tankar och känslor dagligen både ger mig energi men samtidigt tar det energi. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och i min takt.

Som jag skrivit tidigare så hade jag väldigt bra människor omkring mig. Som lyssnade och gav mig det jag behövde. Dem såg min kapacitet, vilket jag absolut inte såg just då. 

Jag började känna mig piggare längre tid, längre dagar blev till 2 dagar osv. Jag började hitta min balans. I min balans började jag känna mig starkare psykiskt. Eftersom jag hade fler piggare dagar än trötta dagar…

Nu kom jag till en återvändsgränd och detta var absolut det svåraste och jobbigaste jag varit med om.

Jag ansöker om sjukersättning (fd sjukpensionär). Detta kändes mest rätt där och då. 

Denna period pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Positiva tankar höll mig uppe. Jag vet att universum gör det som är allra bäst för mig. Det som jag kommer att må allra bäst av. Så jag har tillit.

Mina innersta tankar tvivlade på om det var rätt väg? Tankar som att jag tappar hela mig själv, mitt värde osv. Jag tittade på Platsbanken o inom mig försökte jag ” tänk om det finns ett jobb jag klarar av” . Jag var rädd för att jag inte skulle ha tillräckligt med energi för att klara vägleda människor på Tarotguiderna.

Jag har problem med minnet, jag kände jag har problem med att följa instruktionerna. Märkte att hjärntröttheten fanns där.

Nu fick jag besked om avslag och jag kände mig uppgiven. Jag började känna att jag skiter i allt o börjar jobba. Men jag kompletterar uppgifterna, men får avslag igen. 

Nu sa min handläggare att “jag sjukskriver dig så länge du behöver”. Så fint sagt och jag kände sån medkänsla och fick styrka. 

Kändes precis som detta var min vändpunkt! Nu kunde jag slappna av och då började jag känna att jag vill jobba. Jag vill kunna göra det som jag är ämnad att göra. Mitt kall är att hjälpa människor, detta har alltid funnits med mig. Att vårda människor har jag gjort i många år. Att vägleda människor genom universum och mina tarotkort 🔮🧘‍♀️🙏.

Jag tog mig igenom dessa år av EXTREM trötthet, genom rätt mindset. Jag såg möjligheterna istället för hindren. Men jag ERKÄNNER det var absolut INTE lätt. 

Jag har såklart precis som alla andra, piss dagar, skit dagar. Men jag tillåter mig inte att fastna i dem dagarna. Jag vet att det kommer nya bättre dagar igen.

Jag friskanmälde mig till FK och började jobba på Tarotguiderna hos Vivi Linde. Perfekt att kunna bestämma sin arbetstid själv. Och gå i min egen takt uppåt. Så nu är jag tillbaka där jag slutade 🔮🙏❤️Kan bara tacka UNIVERSUM! Tacka Vivi och känner sån tacksamhet över detta. 

Varje dag är NY dag 🙏🍀❤️ ta tillvara på den. Den kommer inte tillbaka! 

På återseende 🙏❤️🤗Nettan